Riktigt bra skidåkning – oavsett om det gäller utför eller på längden – börjar alltid med en riktigt bra pistmaskin. Vill man ha det första, klarar man sig inte utan det andra. Det är lika självklart som att man inte ska äta gul snö.
Tack vare den fiffiga uppfinningen som pistmaskinen är så har skidåkare kunnat avnjuta välpreparerade backar och spår ända sedan 1960-talet. Snacka om att denna maskin har revolutionerat skidturismen!
Hur fungerar den?
En pistmaskin är designad för att kunna preparera ett bra underlag i både utförsbackar samt i längdskidspår. Dessa fordon är larvbandsdrivna för att kunna ta sig fram på bästa sätt i snön.
Längst fram på maskinen finns ett schaktblad som ska samla ihop snön för att sedan jämna till den. Baktill sitter en snöfräs som tar hand om hårda isklumpar och löser upp alldeles för hårt packad snö. Om det kommit mycket nysnö kan man istället använda en tryckvals för att rå på och trycka samman snödjupet. Allra längst bak finns en tryckmatta som avslutar hela jobbet genom att pressa snön till önskad ythårdhet.
Härliga manchestermorgon!
När maskinen preparerar snön på detta sätt försvinner luften ur snön. Ytan på snön kommer då att frysa till en hård skorpa. Maskinen skapar även de där välkända ränderna i snön som man brukar kalla manchester. Såklart efter likheten med tyget som bär samma namn.
Vill man hinna njuta av denna fantastiska manchestersnö bör man ge sig ut tidigt på morgonen. Innan alla andra hunnit åka på den är den nämligen som bäst. Just när solens strålar börjat värma upp morgonluften, himlen är klar och färgad av solens stigning. På toppen är det vindstilla. Man sätter ner skidorna på den nypreparerade snön – och då hör man det underbara ljudet när skidorna skär i skorpan på manchestern. Det finns inget bättre!