Stjärnor, rymden och astronomi har spelat en viktig roll i så gott som alla tider. Över hela världen har man studerat himlen och dess hemligheter på olika vis och med hjälp av olika verktyg. Vi har till exempel antikens grekland att tacka för alla namn på de stjärnkonstellationer vi känner till idag. Liksom de medeltida astronomerna som kom att lägga grunden för dagens moderna västerländska astronomiska forskning. Rymden och stjärnor är något som betytt mycket för människor i alla tider. Att amerikanska statens myndighet för luft- och rymdfart, NASA, har ett av de femtio mest följda kontona på instagram med över 55 miljoner följare är ett av många bevis för detta.
Astronomi i gamla tider
Astronomin har varit en central del i mängder av antika och medeltida kulturer. Trots att man inte hade hunnit uppfinna teleskopet ännu, eller hade några av de avancerade hjälpmedel vi har idag, användes stjärnhimlen till allt från matematik och navigation till sagor och religionsutövning. Med hjälp av stjärnskådningen kunde det mexikanska inkarikets invånare räkna tiden. Abbasiderna i mellanöstern kunde ge sig ut på längre, mer djärva resor till havs och de första grunderna till 1600-talets framstående astronomer kunde läggas. Allt tack vare människors intresse för himlavalvets hemligheter.
Från stjärnkikare till NASA
År 1608 ansöktes den första patenten för ett teleskop. Ansökan nekades men försvann inte ur historien. Under resten av 1600-talet blomstrade det av astronomer och forskare runt om i Europa som kom med nya revolutionerande teorier om hur universum var uppbyggt. De stora tänkarna var bland annat Galileo Galilei (som fortsatte att utveckla och förbättra teleskopet som uppfinning), Nicolaus Copernicus och Isaac Newton. De fördömdes till en början av katolska kyrkan, men kom senare att bli mycket betydelsefulla för den framtida forskningen. Den 29 juli 1958 grundades NASA, nutidens mest framträdande och symboliska organisation för rymdforskning och stjärnobservation.